Hur det hela började.
Jag har i ungefär ett halvår nu varit på mitt jobb. Ett jobb som jag på ett sätt älskar. Jag jobbar som personlig assistent och får vara med både i en skola för ungdommar med olika diagnoser och jobba på ett gruppboende. Hela dagarna med en och samma klient.
Jag har trivts, mycket bra. Jag har gillat utmaningarna - och tro mig, de har varit många och oftast största delen av dagarna. Jag har uppskattat att känna mig behövd, som om jag gör något gott här på jorden. Hjälpt till där jag verkligen har behövts.
Parallelt med mitt utmanade jobb har jag även gått igenom flera månader av bihålsbesvär. Vissa dagar har besvären vart så jobbiga att det känns som om hela huvudet kommer att explodera av trycket av mina svullna bihålor. Efter många läkarbesök, prover, röntgen och olika medicinkurer har läkarna insett att de helt enkelt inte vet vad det är. En remiss har skickats till Öron, Näsa och Hals-kliniken och jag får snällt vänta på att de ska få tid att träffa mig. Frustrationen har legat uppe på ytan och många gånger nästan tagit över mig helt.
Stressen från jobbet har gjort att jag aldrig riktigt blivit frisk, oavsätt flera sjukskrivningar. Många sjukskrivningar har lett till att jag inte har kunnat leva upp till den tryggheten min klient förlitar sig på och min tjänst står nu på spel. Ett möte ska hållas imorgon för att ta ett beslut över hur min proferssionella framtid ska se ut. Något jag har väldigt blandade känslor över, men det kan vi gå in på när dommen väl är lagd..
Det hela började i tisdags. De hade vart flera kämpiga dagar på jobbet, bihålorna dunkade och jag bröt ihop. Tårarna forsade ner för mina kinder och jag tog mig knappt ur bilen när jag kom till jobbet. Jag var helt tömd på energi. Jag hade inte en droppe kämparglöd kvar i kroppen. På onsdags kväll tog huvudvärken över min kropp och själ. Jag fick inte en minuts sömn den natten. Torsdag - fredag var jag åter igen sjukskriven.
Jag har trivts, mycket bra. Jag har gillat utmaningarna - och tro mig, de har varit många och oftast största delen av dagarna. Jag har uppskattat att känna mig behövd, som om jag gör något gott här på jorden. Hjälpt till där jag verkligen har behövts.
Parallelt med mitt utmanade jobb har jag även gått igenom flera månader av bihålsbesvär. Vissa dagar har besvären vart så jobbiga att det känns som om hela huvudet kommer att explodera av trycket av mina svullna bihålor. Efter många läkarbesök, prover, röntgen och olika medicinkurer har läkarna insett att de helt enkelt inte vet vad det är. En remiss har skickats till Öron, Näsa och Hals-kliniken och jag får snällt vänta på att de ska få tid att träffa mig. Frustrationen har legat uppe på ytan och många gånger nästan tagit över mig helt.
Stressen från jobbet har gjort att jag aldrig riktigt blivit frisk, oavsätt flera sjukskrivningar. Många sjukskrivningar har lett till att jag inte har kunnat leva upp till den tryggheten min klient förlitar sig på och min tjänst står nu på spel. Ett möte ska hållas imorgon för att ta ett beslut över hur min proferssionella framtid ska se ut. Något jag har väldigt blandade känslor över, men det kan vi gå in på när dommen väl är lagd..
Det hela började i tisdags. De hade vart flera kämpiga dagar på jobbet, bihålorna dunkade och jag bröt ihop. Tårarna forsade ner för mina kinder och jag tog mig knappt ur bilen när jag kom till jobbet. Jag var helt tömd på energi. Jag hade inte en droppe kämparglöd kvar i kroppen. På onsdags kväll tog huvudvärken över min kropp och själ. Jag fick inte en minuts sömn den natten. Torsdag - fredag var jag åter igen sjukskriven.
Nu har jag fått nog. Jag behöver ladda mina batterier. Jag behöver fokusera på mig själv, få tillbaka min glöd. Mitt mål är inte att gå ner i vikt, få drömkroppen eller komma in i mina skinny jeans. Mitt mål är så enkelt: Att må bra.
Operation Feel-Good börjar här!
Operation Feel-Good börjar här!
Kommentarer
Postat av: Alexander
Kämpa på! :) Du är värd att må bättre än så. Skall följa din blogg så du får uppdatera ofta nu =) Kramar
Svar:
Daniela Fränz
Postat av: jenny
kör hårt kusin vitamin!
Postat av: Nadina Karlsson
2
Postat av: Anonym
* "Skönt" att någon annan också har det likadant. Jag opererades för över ett år sedan och har haft ont i princip hela tiden efter det. De vet inte vad det riktigt är, men gissar att operationen gick snett.
Kämpa på!
Svar:
Daniela Fränz
Postat av: Nadina Karlsson
Anonym = jag. Blev något fel
Trackback