ofg.blogg.se

Imorse vaknade jag med en vilja jag inte känt på länge. Kanske för att jag hade fått en vettig nattsömn. Eller så kanske för att alla mina handlingar den senaste veckan faktiskt börjar ge resultat. Jag ville gå ur sängen. Även fast bihålorna är som mest svullna just på morgonen och jag mår allmänt konstigt just när jag vaknar så hade jag inga problem med att stiga ur sängen.
Jag menar nu inte att så fort klockan ringde hoppade jag ur sängen, med ett leende på läpparna och disneyfåglar som kvittrade men det kändes helt ok att det var morgon och dags att lämna den varma sängen. Ingen morgonångest. Ingen inre Daniela som säger åt mig: "nu måste du gå upp!".

Ett motto som grundar hela min "uppbyggnad" är: "Jag måste inte. Jag vill". När man säger det till sig själv sjunker kraven man för sig och allt blir en smula lättare att utföra.
Det är ingen som säger till mig att jag måste ändra på min livsstil. Inte är det någonting jag måste heller. Jag har bra värden, bra blodtryck och jag lever inte i någon slags livsfara om jag skulle fortsätta att leva som jag har gjort. Men jag vill. Jag vill må bra, jag vill orka mera, jag vill vara på bättre humör och jag vill känna mig gladare. Jag vill känna mig nöjd över mig själv. Alltså, vill jag göra någonting åt det.

 

Operation Feel-Good.