ofg.blogg.se

Jag råkade försova mig lite. Vaknade när Simone ringde och sa att hon var här om någon minut och jag kunde komma ut... Då fick jag eld i baken!
Men vi tog oss dit, vi simmade 30 min och nu sitter jag på soffan och är tacksam för att café Julius har öppet klockan sju på morgonen och kan sälja frukost åt mig.

 

Operation Feel-Good!

Förövrigt så har jag börjat köra plankan varje dag. Jag började för ett par veckor sen. Idag slog jag nytt rekord. 3 minuter och 30 sekunder.

 

Operation Feel-Good

Idag har varit en underbart bra dag. Speciellt i jämförelse mot de senaste dagarna.
Tydligen hade det blivit ett missförstånd på boendet mellan "min" klient och personalen vilket ledde till att klienten trodde jag hade brytit ett löfte jag gjort till henne. Det här missförståndet är alltså det som har grundat veckans händleser. Tänk hur det kan gå!

Men ingen större skada skedd, enligt mig. Jag tror att det här är den bästa lösningen, för alla inblandade, i längden.

Idag jobbade jag min första dag på Galaxen. Där har jag min tillfälliga tjänst de här två veckorna, som är min uppsägningstid. Det är som ett slags fritids (eller eftis som man säger här på Åland) för förståndshandikappade ungdommar och ungdommar med "liknande" diagnoser.
Jag kom in mitt i mellanmålsstressen. De hade halva personalstyrkan friska och på plats och det var allmänt rörigt. Lugn som jag är satte jag mig bara ned brevid en jag känner från skolan och hjälpte honom. När det värsta hade lagt sig fick jag en rundtur och bekanta mig lite med de olika barnen och ungdommarna. Jag tror verkligen att jag kommer att trivas där. En jätterolig erfarenhet att få uppleva!

Jag hade planerat att simma efter jobbet i skolan, men eftersom det blev att åka vidare till arbetsplats nummer två, så tog jag en promenad hem istället. Köpte med mig pizza till middag åt mig och Julle. När jag kom hem hade Julle städat undan i vardagsrummet och tänt massor av ljus. Det var oerhört mysigt och underbart att komma hem till en redig lägenhet.

Imorgonbitti är klockan ställd på 05.35. Jag och min simmarkompanjon Simone ska iväg till Mariebad för ett simmarpass före jobbet. Det är tungt att komma ur sängen den tiden på dygnet men ack så bra man mår resten av dagen!

Operation Feel-Good!

Nu är mötet avklarat. Mötet mellan mig och båda mina arbetsplatser (gruppboendet och skolan). Det stora frågan: Hur ska vi lösa de problemen som har uppstått? - Att jag inte kunde jobba kvar på gruppboendet hade jag väl mer eller mindre listat ut. En omplacering var förslaget från arbetsgivarnas sida.

Dock har mina tankar snurrat i andra banor den här senaste veckan. Deltid. Nyckelordet bland mina funderingar.

Om jag skulle välja att bara behålla mitt jobb i skolan skulle det leda till mycket tid jag kan lägga på mig själv. Tid till att bygga upp mig på nytt och få chansen att komma tillbaka till 100%. Tid till att lägga på Operation Feel-Good helt enkelt.

Eftersom jag ändå inte kan fortsätta mitt arbete med min klient på boendet så lämnar jag ingen i sticket. Mina chefer hade full förståelse för mitt val. Allt de vill se att jag ska få chansen att bli frisk. Helt frisk. Inte tillfälligt frisk i ett par veckor. En sten föll från mitt bröst när jag insåg att ingen dömde mig. En befrielse.

 

Det kommer fortfarande behövas mycket jobb, energi och kraft för att bygga upp skoldagarna så att det ska fungera men nu tar det slut där. När jag lämnar skolan för dagen fortsätter inte "kampen" i fyra timmar till. På det här sättet tror jag att jag kan få orken att räcka till. Det ger mig möjligheten att ge mitt allt och bidra med något. Inte bara ett tomt skal som rör sig runt lokalerna för att jag måste vara närvarande.

Times are a-changing.

 

Ett fattigare val men ett val jag tror i slutändan blir värt varenda peng jag "går miste om". Jag får chansen att bli hel igen.

Operation Feel-Good.

Jag har i ungefär ett halvår nu varit på mitt jobb. Ett jobb som jag på ett sätt älskar. Jag jobbar som personlig assistent och får vara med både i en skola för ungdommar med olika diagnoser och jobba på ett gruppboende. Hela dagarna med en och samma klient.
Jag har trivts, mycket bra. Jag har gillat utmaningarna - och tro mig, de har varit många och oftast största delen av dagarna. Jag har uppskattat att känna mig behövd, som om jag gör något gott här på jorden. Hjälpt till där jag verkligen har behövts.
Parallelt med mitt utmanade jobb har jag även gått igenom flera månader av bihålsbesvär. Vissa dagar har besvären vart så jobbiga att det känns som om hela huvudet kommer att explodera av trycket av mina svullna bihålor. Efter många läkarbesök, prover, röntgen och olika medicinkurer har läkarna insett att de helt enkelt inte vet vad det är. En remiss har skickats till Öron, Näsa och Hals-kliniken och jag får snällt vänta på att de ska få tid att träffa mig. Frustrationen har legat uppe på ytan och många gånger nästan tagit över mig helt.
Stressen från jobbet har gjort att jag aldrig riktigt blivit frisk, oavsätt flera sjukskrivningar. Många sjukskrivningar har lett till att jag inte har kunnat leva upp till den tryggheten min klient förlitar sig på och min tjänst står nu på spel. Ett möte ska hållas imorgon för att ta ett beslut över hur min proferssionella framtid ska se ut. Något jag har väldigt blandade känslor över, men det kan vi gå in på när dommen väl är lagd..

Det hela började i tisdags. De hade vart flera kämpiga dagar på jobbet, bihålorna dunkade och jag bröt ihop. Tårarna forsade ner för mina kinder och jag tog mig knappt ur bilen när jag kom till jobbet. Jag var helt tömd på energi. Jag hade inte en droppe kämparglöd kvar i kroppen. På onsdags kväll tog huvudvärken över min kropp och själ. Jag fick inte en minuts sömn den natten. Torsdag - fredag var jag åter igen sjukskriven.

 

Nu har jag fått nog. Jag behöver ladda mina batterier. Jag behöver fokusera på mig själv, få tillbaka min glöd. Mitt mål är inte att gå ner i vikt, få drömkroppen eller komma in i mina skinny jeans. Mitt mål är så enkelt: Att må bra.

Operation Feel-Good börjar här!