ofg.blogg.se

...det är vad jag är.
När jag slutade på skolan så promenerade jag till Galaxen. Väl på jobb där så kände jag hur slut jag var. I hela min kropp och själ. Jag undrar om jag börjar bli sjuk igen. Det skulle jag verkligen inte orka med. Kliar i halsen, nyser och allmänt slut. Om man skulle få hålla ihop hela morgondagen iallafall...
Oavsätt min "sluthet" så promenerade jag hem efter jobbet. Det tog emot men med Mumford & Sons i hörlurarna gick det bra. Det tog bara 20min hem så något tempo måste jag ha haft ändå.
Ikväll ska jag bara ligga på soffan och vila. Fy fan va skönt det ska bli!

Operation Feel-Good

Nu är jag helt färdig så jag önskar er en god natt. Jag, jag ska sova som en stock!

Operation Feel-Good.

 

Idag har varit en fin dag. Solen skiner, fåglarna kvittrar och jag slutade klockan två. Efter jobbet gick jag via sjuklingen Simone och sa hej till henne och Lova.
Nu har jag precis gett mig på Nike Training appens ena cardiopass. Det är ett pass på 15 minuter man lätt kan köra hemma. Lätt. Jodu, det var rätt ord. Jag klarade 10 minuter. Sen låg jag döende på mattan. De på instruktionsklippen är ju såklart supertränade små tjejer som får det hela att se lika lätt ut som att ta emot en helkroppsmassage. Hoppedehit och hoppededit.
Jag måste verkligen träna upp min kondition. Det är ju hemskt hur dålig den är. JAG SKÄMS! Kanske borde köra ett sånt här pass varje dag istället för plankan...

Ja, det var ju tänkt att jag ska jobba deltid från och med nästa vecka. Få tid till att träna, vila upp mig och göra sånt jag mår bra av. Idag på Galaxen frågade de om jag kunde jobba onsdag-fredag nästa vecka, vilket jag sa ja till. Jag trivs jättebra med arbetet där. Det är inte alls lika psykiskt påfrestande som mitt tidigare jobb, så jag tänkte att det kan ju inte skada! Lite extra cash är ju aldrig fel. Tre dagar nästa vecka hann bli, innan dagens slut, hela vecka 10 också. Hehe, oups?! Aja, jag får känna efter. Går det bra så går det bra, annars är det ju bara att vara stark och säga nej nästa gång de frågar. Jag måste ge mig själv den här chansen att få bli hundra procent frisk.

 

Och på tal om att bli frisk, idag fick jag min kallelse till Öron, Näsa och Hals!! Den 11e mars får jag äntligen komma ett steg närmre svar och förhoppningsvis en lösning på det här problemet. Ett steg, närmare friskheten. Det känns så förbannat skönt att bara få ett datum. Hoppas de verkligen de tar mig på allvar och ger deras allt för att hjälpa mig.

 

Operation Feel-Good.

Duktiga jag (om man nu får säga så om sig själv?) drog mig ur sängen kvart i sex och promenerade till Mariebad för att simma 45 minuter innan jobbet. Något som gick hur bra som helst, oavsätt den lilla sömnen jag fick i natt på grund av bihålshuvudvärk. Allt var frid och fröjd! Tills arbetsdagen nådde sin mittpunkt.

En fruktansvärd ryggvärk. Längst ner i ryggen, i svanken, kändes det som om någon knivhögg mig om och om igen. Jag pratade med vårdarna på jobbet och alla frågade samma sak: "Stretchar du efter du tränar?". Nej, det gör jag ju inte.
Mina muskler har blivit så stela att jag inte ens kan böja mig fram utan att behöva böja på knäna. Så nu är det bara att börja stretcha! Efter varje aktivitet. Det spelar ingen roll om det bara är en lugn promenad. Musklerna ska töjas ut och bli mjuka som dunkuddar. I will have no more pain.

Operation Feel-Good.

 

Efter en riktigt lat helg med mycket (välbehövd) sömn kändes det faktiskt riktigt fint med en ny vecka. Den nya veckan började jag med en promenad, som tar cirka en halvtimme, till jobbet. Man kände att kroppen inte riktigt var med under den promenaden. Benen var lite tröga och kroppen var trött men det tog ändå inte emot att gå.
Promenad vart det hem igen också.

Nu till något annat; Mitt andra steg i denna Operation Feel-Good.
Det andra steget handlar om något som jag har varit nästan lika dålig på som fysisk aktivitet. Nämligen hushållsarbete. Usch, vad jag hatar hushållsarbete... Finns det något tråkigare? Antagligen inte. Dock har jag märkt att det ligger någonting i det mina föräldrar har försökt banka in i min skalle: "du mår bättre om ditt rum är städat". Vilket jag aldrig har velat tro på, men det är sant. Jag mår så mycket bättre av att ha rent och fint runt om mig. Att få ha den där mysfaktorn i hemmet. När man blir glad av att vara hemma, att få komma hem och att få vakna i sitt hem.
Så nu, när jag känner att jag har kommit in i ett "flow" med hela röra-på-mig-för-att-må-bra-grejen, tänkte jag ta nästa steg mot mitt inre välmående. En bra ruitin i hemmet!
När jag kom hem hann jag knappt ta av mig skorna innan jag satte igång med att städa köket. När köket var fint satte jag mig ner och skrev en meny och inköpslista för veckans middagar. Och så iväg för att handla.

Nu är det någorlunda fint runt om mig, iallafall köket, kylen är full och jag sitter mätt och belåten i soffan. Här tänker jag sitta med gott samvete resten av kvällen!

Operation Feel-Good.

Imorse vaknade jag med en vilja jag inte känt på länge. Kanske för att jag hade fått en vettig nattsömn. Eller så kanske för att alla mina handlingar den senaste veckan faktiskt börjar ge resultat. Jag ville gå ur sängen. Även fast bihålorna är som mest svullna just på morgonen och jag mår allmänt konstigt just när jag vaknar så hade jag inga problem med att stiga ur sängen.
Jag menar nu inte att så fort klockan ringde hoppade jag ur sängen, med ett leende på läpparna och disneyfåglar som kvittrade men det kändes helt ok att det var morgon och dags att lämna den varma sängen. Ingen morgonångest. Ingen inre Daniela som säger åt mig: "nu måste du gå upp!".

Ett motto som grundar hela min "uppbyggnad" är: "Jag måste inte. Jag vill". När man säger det till sig själv sjunker kraven man för sig och allt blir en smula lättare att utföra.
Det är ingen som säger till mig att jag måste ändra på min livsstil. Inte är det någonting jag måste heller. Jag har bra värden, bra blodtryck och jag lever inte i någon slags livsfara om jag skulle fortsätta att leva som jag har gjort. Men jag vill. Jag vill må bra, jag vill orka mera, jag vill vara på bättre humör och jag vill känna mig gladare. Jag vill känna mig nöjd över mig själv. Alltså, vill jag göra någonting åt det.

 

Operation Feel-Good.

Jag råkade försova mig lite. Vaknade när Simone ringde och sa att hon var här om någon minut och jag kunde komma ut... Då fick jag eld i baken!
Men vi tog oss dit, vi simmade 30 min och nu sitter jag på soffan och är tacksam för att café Julius har öppet klockan sju på morgonen och kan sälja frukost åt mig.

 

Operation Feel-Good!

Förövrigt så har jag börjat köra plankan varje dag. Jag började för ett par veckor sen. Idag slog jag nytt rekord. 3 minuter och 30 sekunder.

 

Operation Feel-Good

Idag har varit en underbart bra dag. Speciellt i jämförelse mot de senaste dagarna.
Tydligen hade det blivit ett missförstånd på boendet mellan "min" klient och personalen vilket ledde till att klienten trodde jag hade brytit ett löfte jag gjort till henne. Det här missförståndet är alltså det som har grundat veckans händleser. Tänk hur det kan gå!

Men ingen större skada skedd, enligt mig. Jag tror att det här är den bästa lösningen, för alla inblandade, i längden.

Idag jobbade jag min första dag på Galaxen. Där har jag min tillfälliga tjänst de här två veckorna, som är min uppsägningstid. Det är som ett slags fritids (eller eftis som man säger här på Åland) för förståndshandikappade ungdommar och ungdommar med "liknande" diagnoser.
Jag kom in mitt i mellanmålsstressen. De hade halva personalstyrkan friska och på plats och det var allmänt rörigt. Lugn som jag är satte jag mig bara ned brevid en jag känner från skolan och hjälpte honom. När det värsta hade lagt sig fick jag en rundtur och bekanta mig lite med de olika barnen och ungdommarna. Jag tror verkligen att jag kommer att trivas där. En jätterolig erfarenhet att få uppleva!

Jag hade planerat att simma efter jobbet i skolan, men eftersom det blev att åka vidare till arbetsplats nummer två, så tog jag en promenad hem istället. Köpte med mig pizza till middag åt mig och Julle. När jag kom hem hade Julle städat undan i vardagsrummet och tänt massor av ljus. Det var oerhört mysigt och underbart att komma hem till en redig lägenhet.

Imorgonbitti är klockan ställd på 05.35. Jag och min simmarkompanjon Simone ska iväg till Mariebad för ett simmarpass före jobbet. Det är tungt att komma ur sängen den tiden på dygnet men ack så bra man mår resten av dagen!

Operation Feel-Good!

Nu är mötet avklarat. Mötet mellan mig och båda mina arbetsplatser (gruppboendet och skolan). Det stora frågan: Hur ska vi lösa de problemen som har uppstått? - Att jag inte kunde jobba kvar på gruppboendet hade jag väl mer eller mindre listat ut. En omplacering var förslaget från arbetsgivarnas sida.

Dock har mina tankar snurrat i andra banor den här senaste veckan. Deltid. Nyckelordet bland mina funderingar.

Om jag skulle välja att bara behålla mitt jobb i skolan skulle det leda till mycket tid jag kan lägga på mig själv. Tid till att bygga upp mig på nytt och få chansen att komma tillbaka till 100%. Tid till att lägga på Operation Feel-Good helt enkelt.

Eftersom jag ändå inte kan fortsätta mitt arbete med min klient på boendet så lämnar jag ingen i sticket. Mina chefer hade full förståelse för mitt val. Allt de vill se att jag ska få chansen att bli frisk. Helt frisk. Inte tillfälligt frisk i ett par veckor. En sten föll från mitt bröst när jag insåg att ingen dömde mig. En befrielse.

 

Det kommer fortfarande behövas mycket jobb, energi och kraft för att bygga upp skoldagarna så att det ska fungera men nu tar det slut där. När jag lämnar skolan för dagen fortsätter inte "kampen" i fyra timmar till. På det här sättet tror jag att jag kan få orken att räcka till. Det ger mig möjligheten att ge mitt allt och bidra med något. Inte bara ett tomt skal som rör sig runt lokalerna för att jag måste vara närvarande.

Times are a-changing.

 

Ett fattigare val men ett val jag tror i slutändan blir värt varenda peng jag "går miste om". Jag får chansen att bli hel igen.

Operation Feel-Good.

Jag har i ungefär ett halvår nu varit på mitt jobb. Ett jobb som jag på ett sätt älskar. Jag jobbar som personlig assistent och får vara med både i en skola för ungdommar med olika diagnoser och jobba på ett gruppboende. Hela dagarna med en och samma klient.
Jag har trivts, mycket bra. Jag har gillat utmaningarna - och tro mig, de har varit många och oftast största delen av dagarna. Jag har uppskattat att känna mig behövd, som om jag gör något gott här på jorden. Hjälpt till där jag verkligen har behövts.
Parallelt med mitt utmanade jobb har jag även gått igenom flera månader av bihålsbesvär. Vissa dagar har besvären vart så jobbiga att det känns som om hela huvudet kommer att explodera av trycket av mina svullna bihålor. Efter många läkarbesök, prover, röntgen och olika medicinkurer har läkarna insett att de helt enkelt inte vet vad det är. En remiss har skickats till Öron, Näsa och Hals-kliniken och jag får snällt vänta på att de ska få tid att träffa mig. Frustrationen har legat uppe på ytan och många gånger nästan tagit över mig helt.
Stressen från jobbet har gjort att jag aldrig riktigt blivit frisk, oavsätt flera sjukskrivningar. Många sjukskrivningar har lett till att jag inte har kunnat leva upp till den tryggheten min klient förlitar sig på och min tjänst står nu på spel. Ett möte ska hållas imorgon för att ta ett beslut över hur min proferssionella framtid ska se ut. Något jag har väldigt blandade känslor över, men det kan vi gå in på när dommen väl är lagd..

Det hela började i tisdags. De hade vart flera kämpiga dagar på jobbet, bihålorna dunkade och jag bröt ihop. Tårarna forsade ner för mina kinder och jag tog mig knappt ur bilen när jag kom till jobbet. Jag var helt tömd på energi. Jag hade inte en droppe kämparglöd kvar i kroppen. På onsdags kväll tog huvudvärken över min kropp och själ. Jag fick inte en minuts sömn den natten. Torsdag - fredag var jag åter igen sjukskriven.

 

Nu har jag fått nog. Jag behöver ladda mina batterier. Jag behöver fokusera på mig själv, få tillbaka min glöd. Mitt mål är inte att gå ner i vikt, få drömkroppen eller komma in i mina skinny jeans. Mitt mål är så enkelt: Att må bra.

Operation Feel-Good börjar här!